tisdag 22 maj 2012

Associationsslöjd gillar vildhjärta!

Har just upptäckt en underbar bok som jag hoppas vi kan köpa in till vår slöjdsal på Mariaskolan:

Vildhjärta av Maria Westerberg


















Eleverna borde åtminstone någon gång under sina slöjdskolår möta en uppgift som handlar om association utifrån ett "talande material" eller hur man nu kan tänkas beskriva en associationsslöjdsuppgift. Om jag ska våga mig på att formulera essensen i en associationsslöjdsuppgift skulle jag säga att det handlar om att finna ett material, t ex en trägren, som jag tycker liknar en viss form eller gestalt. Men det kan lika gärna vara en plastkam, ett bildäck eller ett stycke väv...Sen går själva associationsslöjdandet ut på att förfina, förtydliga och mejsla fram den gestalt eller form som jag tycker mig se i materialet. Maria Westerberg är som jag ser det ett utmärkt exempel på associationsslöjd i trä.



onsdag 16 maj 2012

Hur skapar vi en jämställd slöjdundervisning?

Ja, nu vet jag inte om jag får hela slöjdlärarkåren emot mig, men jag är hitintills inte övertygad om att elevers "fria val" av slöjdart (oftast från åk 7-9) är gynnsamt för deras utveckling av kunskaper i slöjd. Framförallt är jag ytterst tveksam till att den bidrar till en jämställd slöjdundervisning. Jag tror snarare att den tenderar stark att befästa traditionella könsroller såsom uppfattningen att textilt arbete är en kvinnosyssla, medan hårdslöjd i trä och metall är mansgöra. Jag är ju själv utbildad i trä- och metall och inte i textil, men skulle gärna se att jag hade en kortare utbildning i textila material och tekniker, just för att bättre kunna förstå mitt ämne som ju är ett inte två. På ett sätt är jag glad att Konstfack nu tar över i stockholmsregionen, där det tidigare varit uppdelat med textil vid Uppsala Universitet och trä- och metall vid Stockholms Universitet/Lärarhögskolan i Stockholm. Och jag är glad över att det redan finns en slöjdlärarutbildning i Göteborg som inte är slöjdartsspecifik. Samtidigt är jag väl medveten om dilemmat med yt- respektive djupkunskaper i ämneskunnandet och framförallt bristen av möjlighet att utveckla djupkunskaper när man på kortare tid ska pressa in mer stoff. Det är en jätteproblem att slöjdlärarutbildningen i och med den senaste lärarutbildningsproppen kortats ner till 45 hp ämnesdidaktik på flera lärosäten, alltså när man läser slöjd som andra ämne, som det kommer att vara på Konstfack. Vi får hoppas att de kommer att ha möjlighet där att så småningom erbjuda en slöjdlärarutbidlning på 90 hp som det borde vara. Minst! 


När vi träffades drygt 200 slöjdlärare på Nordiska museet i mars detta år, skickade lärare i ett 40-tal planeringar på slöjduppgifter som deras elever arbetar med eller är tänkt att de ska arbeta med. Jag känner en oro över att väldigt få var slöjdartsövergripande, de utgick antingen från textil, eller trä, eller metall. Några få bröt mönstret, närmare bestämt två: en om återbruk i särskolan, en om figurbygge i åk 4. 


I  Lgr11 ska eleverna få möjlighet att lära sig att VÄLJA lämpliga material till sina slöjdidéer. Hur kan vi skapa möjligheter för eleverna att lära sig välja material, om vi redan gjort dessa val åt dem?


Hur lär sig eleverna att urskilja materialens specifika egenskaper och hur de kan komplettera varandra, om det inte får uppgifter där deras förmåga av kombinera material bedöms?


Detta är förstås inte den enda förmågan som ska utvecklas i slöjden men jag vill påstå att den är en central del som berör alla fyra långsiktiga mål/förmågor.


Fördjupningsarbeten är absolut bra och nödvändiga, eleverna måste ges möjlighet att erövra en variation av bearbetningsmöjligheter av ett visst material. Att få möjlighet att utveckla förtrogenhetskunskaper. Men som jag ser det är det viktigt att hela tiden gå från del till helhet och åter till del och helhet. Om vi från åk 7 låter eleverna välja slöjdart i tre år utan möjlighet till återsamlingar, slöjden som helhet, som ett ämne, då tror jag att vi begränsar stark elevernas möjlighet att utveckla de förmågor som de enligt gällande läroplan förväntas utveckla. 


Och jag tror dessutom det bidrar till att begränsa elevers uppfattningar om olika slöjdverksamheter och befästa uppdelningar som att textilarbete är handarbete och mjukt och mysigt, medan träarbete är smutsigt, tungt och högljutt.


Jag säger lite mer om detta i en intervju på pedagog stockholm:


Vägar till ett jämställt slöjdämne

Kom gärna med kritiska synpunkter!
Håller du med eller inte?
Finns det argument och poänger som jag missar?